Italian High Renaissance Painter, ca.1450-1525 Related Paintings of CARPACCIO, Vittore :. | The Healing of the Madman (detail) fdg | The Calling of Matthew dsf | St Catherine of Alexandria and St Veneranda dfg | Portrait of a Woman dsf | The Lion of St Mark (detail) | Related Artists:
Lucia AnguissolaItalian Mannerist Painter, 1540-1565
Eustache Le Sueur French Baroque Era Painter, 1616-1655.
French painter and draughtsman. He was one of the most important painters of historical, mythological and religious pictures in 17th-century France and one of the founders of French classicism. He was long considered the 'French Raphael' and the equal of Nicolas Poussin and Charles Le Brun. His reputation reached its zenith in the first half of the 19th century, but since then it has been in decline, largely as a result of the simplified and saccharine image of the man and his art created by Romantic writers and painters. Nevertheless, more recent recognition of the complexity of his art has resulted in a new interest in him and in his place in the evolution of French painting in the 17th century. Despite the almost total absence of signed and dated works, the chronology of Le Sueur's oeuvre can be established with the aid of a few surviving contracts, dated engravings after his paintings and the list of works published by Le Comte in 1700.
ulrika eleonoraUlrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp.
Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös.
Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia.
Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715.
Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora).
I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
